Jahopp, nu har jag gått min första och andra dag i skolan och än så länge är det mest snurrigt med salar, hus och grupper.
BTH är skolan som byggt jättemånga fina, fast väldigt olika hus. Så på utsidan har man stenkoll på var man är eftersom ett hus är typ helt i glas och ett annat ser ut som en förväxt badtunna men när du går igenom på insidan så har du ingen aning om var du är!
Du vet inte ens vilken våning du är på för även om du ser genom fönstrena att du är på bottenplan och att det är våning 1 i det huset, så kan du gå igenom en gång till nästa hus och inte gå uppför någon trappa men vips vara på våning 3 i alla fall, för det huset har en källare med två plan. Alltså komigeeeen!
Anyway, har snackat lite med några tjejer som verkar trevliga, hoppas jag får lära känna dem mer. En som till och med ska vara i min basgrupp, bra jobbat av mig!
Okej, så attee... Jag suger på dethär med att blogga. Well nevermind, jag skiter faktiskt i om ni läser och jag pallar inte springar runt hos andra bloggare och skriva meningslösa kommentarer bara för att få besökare. That's not how I roll.
Så saken är den att jag har avslutat allt på mitt jobb,lagt mitt fackliga arbete åt sidan och förberett mig så gott jag kan för skolan som startar på måndag. Faktum är att jag är en såndär sjukt nervös människa så det har krävts mycket av mig att göra detta. Och jag är så stolt!
Det var nämligen en händelse i början av förra året som fick mig att lova mig själv att jag skulle bryta min inkörda bana och göra något nytt. Något helt nytt. Och nu är jag nästa där!
Det första jag började fundera på när jag kom in var hur jag skulle hitta var jag skulle, var skulle jag parkera? Visst är det sjukt att man har så extremt små stora problem! Det är nästan pinsamt men mitt hjärta kan dansa runt som ett litet asplöv av sånt :) Nu är inte just detta längre ett problem eftersom jag tvingat med mig min mamma att kika på parkeringsmöjligheter och sådär, inte nog med det, jag tvingade med min pojkvän någon vecka senare för att se om jag kom ihåg...! Haha, jag hör ju hur det låter.
När jag igår hade min sista dag på jobbet var det självklart tårögt på många ställen, jag har ju trots allt varit på företaget sedan ´07 och i projektet sedan ´09. Min chef är världens bästa och hade fixat blommor och klistermärken att sätta på alla mina böcker med mitt namn på, och där var det tårar när vi skulle skiljas åt!
