när han sover (en till mamma/vardagsliv/fantastiskt rolig blogg)

Okej, så hade vi varit på ultraljud. Där visade det sig en liten krabat och allt såg bra ut. Jag hade precis bestämt mig för att jag ville veta om det skulle bli en pojke eller flicka och bad sköterskan kolla det. 

Till svar fick jag höra att det är minsann inte sånt man kollar utan det viktigaste är att se eventuella missbildningar och att jag skulle vara glad att det ens var ett barn där inne. 

Hehe, jisses! En del borde kanske inte jobba med människor, speciellt inte sköra, känsliga gravida kvinns. Vi märkte dock efter hand att hon bökade runt extra med manicken och verkligen försökte få knodden att visa upp sig och till slut fick hon ge upp och då passade hon på att beklaga att hin tyvärr inte kunde berätta för oss vilken sorts bebis det bodde där inne. 

Nå väl, så viktigt var det inte för oss att veta. 

 

Sommaren flöt på och vips var det dags att börja skolan igen. Nu med en mage som inte längre gick att dölja.

Jahopp, nu har jag gått min första och andra dag i skolan och än så länge är det mest snurrigt med salar, hus och grupper. 

 

BTH är skolan som byggt jättemånga fina, fast väldigt olika hus. Så på utsidan har man stenkoll på var man är eftersom ett hus är typ helt i glas och ett annat ser ut som en förväxt badtunna men när du går igenom på insidan så har du ingen aning om var du är!

Du vet inte ens vilken våning du är på för även om du ser genom fönstrena att du är på bottenplan och att det är våning 1 i det huset, så kan du gå igenom en gång till nästa hus och inte gå uppför någon trappa men vips vara på våning 3 i alla fall, för det huset har en källare med två plan. Alltså komigeeeen!

 

Anyway, har snackat lite med några tjejer som verkar trevliga, hoppas jag får lära känna dem mer. En som till och med ska vara i min basgrupp, bra jobbat av mig!

 

Okej, så attee... Jag suger på dethär med att blogga. Well nevermind, jag skiter faktiskt i om ni läser och jag pallar inte springar runt hos andra bloggare och skriva meningslösa kommentarer bara för att få besökare. That's not how I roll.

 

Så saken är den att jag har avslutat allt på mitt jobb,lagt mitt fackliga arbete åt sidan och förberett mig så gott jag kan för skolan som startar på måndag. Faktum är att jag är en såndär sjukt nervös människa så det har krävts mycket av mig att göra detta. Och jag är så stolt! 

 

Det var nämligen en händelse i början av förra året som fick mig att lova mig själv att jag skulle bryta min inkörda bana och göra något nytt. Något helt nytt. Och nu är jag nästa där!

Det första jag började fundera på när jag kom in var hur jag skulle hitta var jag skulle, var skulle jag parkera? Visst är det sjukt att man har så extremt små stora problem! Det är nästan pinsamt men mitt hjärta kan dansa runt som ett litet asplöv av sånt :) Nu är inte just detta längre ett problem eftersom jag tvingat med mig min mamma att kika på parkeringsmöjligheter och sådär, inte nog med det, jag tvingade med min pojkvän någon vecka senare för att se om jag kom ihåg...! Haha, jag hör ju hur det låter.

 

När jag igår hade min sista dag på jobbet var det självklart tårögt på många ställen, jag har ju trots allt varit på företaget sedan ´07 och i projektet sedan ´09. Min chef är världens bästa och hade fixat blommor och klistermärken att sätta på alla mina böcker med mitt namn på, och där var det tårar när vi skulle skiljas åt!

Min fina kollega gjorde sånahär: 

Alltså nu börjar jag bli riktigt trött faktiskt. Kanske är det bloggarna som media, kanske att nyhetshändelserna är så jävlar tråkiga just nu så att allt får plats i gammelmedia eller vad det nu kan handla om.

 

Men allvarligt talat, är det bara jag som är så sjukt trött på "jag är ingen rasist, men..." som dyker upp på facebook hela tiden om att bevara svenskheten, kristna högtider and what not. 

1. Jo, att du skriver just så innebär egentligen att du är rasist men inte vill låtsas om det.

2. Det är ingen som vill ta dina kristna högtider ifrån DIG. Vad det gäller skola och kyrka-jo just det, det var några år sedan de båda instutitionerna delades. Har du inte läst om det på aftonbladet?!

Och jag vill inte tvinga några ungar till kyrkan, vafan ska de där och göra? Nä, låt kidsen lära sig språk, historia och religion i skolan i stället. Med pedagoger, inte präster så kanske det blir folk av dem också till slut. 

Om du är troende och vill gå i kyrkan så är det helt okej för mig, men precis som alla andra religioner som praktiseras i Sverige så är det inget man bör pracka på andra.

 

Och vifta du med din svenska flagga på nationaldagen, INGEN försöker få dig att låta bli. Förrän du trakasserar någon annan med din flagga, eller säger korkade saker. Vilket du tenderar att göra när du full viftar med flaggan. 

 

Inse att det faktiskt är vi -alla- som inte är troende som vill ifrån kyrkan, som inte tycker att skolavslutningar är heliga. Att sluta åttan betyder inget för kyrkan, det betyder däremot massor för eleverna. Skolans elever. Okej?

 

Dessutom, tycker du det är jobbigt att sluta säga negerboll? Alltså, jag kan inte tvinga dig. Ingen kan. Men fundera lite på hur fördelningen ligger mellan antalet gånger du säger neger och menar något vänligt och antalet gånger du säger det som ett skällsord, detta bör vara ditt egna personliga test i om ett ord är okej eller inte. Testa även på kuk, fitta, knulla, älska, grön, rosa och hen.

 

Så, ge mig mitt Sverige jag kan vara stolt över tillbaks, era muppar!

Idag är det fem dagar kvar till jul, fast jag lurade mig själv när jag fick mitt lönebesked att tro att det var torsdag, eftersom pengarna kommer imorgon... Ja, ni vet hur det brukar bli när man i en halv dag gått runt och trott att det är en helt annan dag än vad kalendern anger.

 

Som Amanda Jenssen sjunger... nej, detta är ingen musikblogg alls, jag lovar.

Men jag är mest glad över dethär:

 

JULKLAPPARNA!

 

Fick sms från Coolstuff att mitt paket hade kommit och precis någon minut senare meddelar sambon att han tänker köra spinning ikväll = Julklappsdags! 

Så vi får väl se om det finns några snälla barn...

Imorgon är det jobb igen och för första gången på länge har jag ingen söndagsångest alls.

Först och främst ska katterna till veterinären, två vaccin och ett styck chip. Sedan är det faktiskt bara fem dagar tills jag är julledig. Jag räknade på det och jag kommer vara ledig 11 dagar i streck, kickass! 

När jag sedan väl kommer tillbaks efter jul och nyår är det bara tre veckor kvar tills skolan börjar OMG OMG OMG!!!

 

 

Nu har vi varit en sväng i stan och planerat superhemligt kalas till en kär vän. Vi har funderat på lite lekar och egentligen kommit fram till att vi vill låta tjejen i fråga göra en massa utmaningar och samla poäng för att sedan ta sig vidare till fiskdammen som är det slutliga målet. Till henne har vi meddelat att det är party på juldagen och alla andra är informerade om att det är överraskningskalas. Kul va?

 

Och söndag. Hur härligt är det inte med söndagar? Mina kisar gillar läget!

 

Jag sitter mest och läser sjuksköterskebloggar, jo, jag är så insöad så att jag inte vet om jag kommer ut igen. 
Snubbisen är och hjälper sina polare att bygga sitt hus och om några timmar ska vi dra in till stan, träffa bästaste Jalle och planera en riktigt bra juldagsfest!

Mer om den senare faktiskt.

 

Så egentligen borde jag väl springa och duscha och så... Hoppas ni alla får en trevlig tredje advent!

Här kommer mina små julklappsönskningar minsann.

... Men vet ni vad?!?!

 

JAG KOM IN! Jag ska bli sjuksköterska! OMG!

Mmm, imorgon är det andra advent. Fast min sorts människa är mer insatt i att imorgon är det Ronnebyflickornas juluppvisning! Och som vanligt är det kaos och misär flera veckor innan och fram till lördagens genrep. När väl det är avklarat släpper pressen och nu kan det bli fest! Mina småtjejor var jätteduktiga idag och jag tvivlar inte på att det kommer bli mycket applåder, om inte annat hoppas jag att deras föräldrar kommer bli impade. För i tjejernas fall är det ju ofta detta som är det viktigaste, alltså mycket beröm från päronen.

 

Försökte hitta någon bild på nätet från när jag själv var gymnast men det visar sig vara svårt. Uppenbarligen var det inte så himla vanligt med digitalkamera när jag var yngre, får ta lite bilder imorgon! Men alltså när jag var typ fjorton så var jag ganska duktig faktiskt, så vi kan ju låtsas att detta var jag:

 

Anyways, stället är pyntat, jag känner mig lugn, imorgon ska jag bara få med mig lite filtar till kidsen så ska det bli mysigt och kul att se. 

 

Och du har inte spenderat hela veckan i sporthallen..?

så har jag käkat två små meningslösa och torra mackor med ost och skinka på. Intressant, jo jag vet.

Lite té med fantastiskt fin närproducerad honung gick ner också. Idag var det jobb hela långa dagen och efter det har jag bara hängt i sporthallen, sista ordinarie träningen innan uppvisningen som är på söndag.

Mina kids sköter sig bra och jag är mest bara lite orolig för att de ska glömma bort sig eller ställa sig på fel ställe eller så men jag antar att det ordnar sig. Och om det inte ordnar sig får det väl vara okej det med, de är ju bara sju bast, då får man göra skumma saker.

 

Minns en uppvisning vi gjorde i Österrike, då vi var utklädda till indianer med skojiga kläder och peruker och allt. Jag var så himla stolt för jag hade fått äran att stå längst fram denna gången och mitt i programmet, när jag gjorde en handvolt, flög peruken av! Rakt ner ibland publiken som börjar gapskratta så klart, och jag överdriver inte om jag säger att jag aldrig har skämts så mycket för något, 12åringmedrö[email protected]

 

Finns så många grejer som gått helt åt skogen faktiskt med olika uppvisningar jag varit med på, någon som tappat en kjol, någon som trillat och musik som inte samarbetat men i stort minns jag bara det som en fantastiskt fin tid i mitt liv. Och alla småtjejer jag har tränat och hjälpt, det är så givande att se dem utvecklas och få vara med på den resan.

 

Främst gillar jag "här måste sitta innehållsdeklaration" -Jo, fast det gör det ju inte!

låter bilden prata för dig själv.