Ja vad ska man säga, planeringen gick helt åt skogen och vips var du här! Tre veckor för tidig med buller och brak dök han upp. Det ser helt sjukt ut i mitt mobilgalleri vid den tidpunkten:


Ena sekunden hade vi en kompis till sambon hemma på uppesittarkväll och käkade snacks och spelade bingolotto, sekunden senare var knodden född och inget var längre som förut!

Jag har funderat på det med förlossningsberättelse och förr eller senare kanske jag kan skriva en. Än så länge känns det för skrämmande att bara tänka på. Jag hade en väldigt snabb förlossning, sk störtförlossning, och de personer som jag pratat med om den har alla tyckt att det låter så bra.
Kan förstå att det inte är kul att plågas i många timmar, kanske flera dygn men helt ärligt nu, jag hade hellre tagit ett dygn med värkar! Vad folk i min närhet inte verkar vilja förstå är att kroppen ska öppnas lika mycket för alla som ska ha ut en bebis, oavsett om det ska ta ett dygn eller fyra timmar. Tar det då ett dygn så får man i regel vila emellanåt och det hela går ganska lugnt till. Ska det däremot gå på fyra timmar så är det inga pauser, din kropp slits upp och du hinner inte ens andas.
Jag är sjukt glad att det är över och att vi hann in till förlossningen innan han kom och det jag mest önskar är att man kan tänka till lite innan man ropar "Lucky you!"

Men lucky me att jag fick denhär: